Giuliani

jag var trilsk under spårvagnsresan till jobbet imorse. framför allt efter bytet till 11an vid brunnsparken. där går alla vettiga och ordningsamma människor av och på den annars öde vagnen stiger diverse drinkare, lodisar och vrickade personer . plus en och annan nattarbetare med tom blick. jag brukar oftast inte låta mig bekomma utan sätter mig långt från alla riskobjekt (dvs. i princip alla). men idag orkade jag, bakfull som jag är, inte. det var främst en stinkande uteliggare och ett vilt skriande sär som knäckte mig. i stunden sympatiserade jag i hög grad med batemans kompis, vad han nu heter... price? någon borde städa upp bland all dynga tänkte jag för mig själv. dock utan att se mig själv som rätt man för jobbet. jag gick istället av vid skf och väntade på nästa spårvagn. den var lugn och fridfull sånär som på en somalisk herre som förde en hetsig konversation över en jättelik mobiltelefon.